Hemmafru-debatt
Igår kväll sändes det en debatt om hemmafruar hos Ekdal som jag och D tittade på. Sen blev de debatt här hemma halva natten tror jag. :P Vi är på samma sida, tycker lika och kan komma mkt bra överens så därför måste man lufta alla argument man har om hur dumma feminister är (de kallde sig inte för feminister i programmet men de pratade bara om förtryck av kninnnan och jämställdhet hela tiden så vi drog den slutsatsen..).
Debatten var kring om hemmafruar var en bra kvinnoförebild. (ledande fråga?)
Feministerna säger naturligtvis att det är förnedrande för kvinnan att vara hemma med barnen medans mannen tjänar pengarna och jobbar jämt. Han blir "söndags-pappa" som de uttryckte det. Jämställdheten är hotad.
Hemmafruarna säger att de väljer att vara hemma eftersom de bedömmer att de tror att det är det bästa för deras barn. De har kommit överens med sin make om att de vill ha de så, och de vill även påstå att de då kan ge pappan mer kvalitetstid med barnen när han kommer hem eftersom att alla "hussysslor" är gjorda på dagen.
Jag tycker att det är en jättekonstig bild av det hela som feministerna har. De försöker hela tiden dra paralellen till hemmafrun på 50-talet och hur kvinnor kämpat för att komma därifrån, hur nedtryckta de var och hur dåligt de mådde på den tiden. "Våra far-och morföräldrar har ju kämpat så hårt för att komma ifrån förtrycket av kvinnan, och så vill den unga kvinnan tillbaka till denna situation"?
De säger också att man inte får någon pension och skulle förhållandet spricka så står man där utan någonting.
Jag tror att kvinnan idag har så otroligt mycket bättre förutsättningar än vad kvinnan hade på 50-talet. Idag kan man vara hemma med barnen deras första 5 år, dela på pappans pensionspoäng och dessutom utbilda sig och skaffa karriär. Jag tror att generationen före oss var mycket för karriären och att bryta sig lös, bara för att de äntligen fick chansen. Karriär och jobb kom före familj.
Idag känner man inte att karriären är så viktig, man vill ha livskvalitet också. Jag känner ialla fall att man hinner vara både karriärskvinna och mamma om man vill. Kvinnor som är hemma är inte dumma, de gör ett val. De väljer att avstå från ekonomiskt överflöd, för de ögonblicken i ens barns liv som inte kan beskrivas i pengavärde. Det handlar om ca 5 år som man är hemma, sen har man hela 40 år på sig att göra "karriär".
Om jag skulle diskutera med min mor så är jag säker på att hon inte skulle ha samma uppfattning som mig. Kanske är en generations-fråga?
Intressant! Jag har inte ansett det vara ett "problem" att vara hemmafru förren igår då jag insåg att det faktiskt fanns folk som tycker att det är otroligt förnedrande för kvinnan och att man absolut inte ska vara hemma med sina barn...
Feministernas syn på hemmafrun?
Debatten var kring om hemmafruar var en bra kvinnoförebild. (ledande fråga?)
Feministerna säger naturligtvis att det är förnedrande för kvinnan att vara hemma med barnen medans mannen tjänar pengarna och jobbar jämt. Han blir "söndags-pappa" som de uttryckte det. Jämställdheten är hotad.
Hemmafruarna säger att de väljer att vara hemma eftersom de bedömmer att de tror att det är det bästa för deras barn. De har kommit överens med sin make om att de vill ha de så, och de vill även påstå att de då kan ge pappan mer kvalitetstid med barnen när han kommer hem eftersom att alla "hussysslor" är gjorda på dagen.
Jag tycker att det är en jättekonstig bild av det hela som feministerna har. De försöker hela tiden dra paralellen till hemmafrun på 50-talet och hur kvinnor kämpat för att komma därifrån, hur nedtryckta de var och hur dåligt de mådde på den tiden. "Våra far-och morföräldrar har ju kämpat så hårt för att komma ifrån förtrycket av kvinnan, och så vill den unga kvinnan tillbaka till denna situation"?
De säger också att man inte får någon pension och skulle förhållandet spricka så står man där utan någonting.
Jag tror att kvinnan idag har så otroligt mycket bättre förutsättningar än vad kvinnan hade på 50-talet. Idag kan man vara hemma med barnen deras första 5 år, dela på pappans pensionspoäng och dessutom utbilda sig och skaffa karriär. Jag tror att generationen före oss var mycket för karriären och att bryta sig lös, bara för att de äntligen fick chansen. Karriär och jobb kom före familj.
Idag känner man inte att karriären är så viktig, man vill ha livskvalitet också. Jag känner ialla fall att man hinner vara både karriärskvinna och mamma om man vill. Kvinnor som är hemma är inte dumma, de gör ett val. De väljer att avstå från ekonomiskt överflöd, för de ögonblicken i ens barns liv som inte kan beskrivas i pengavärde. Det handlar om ca 5 år som man är hemma, sen har man hela 40 år på sig att göra "karriär".
Om jag skulle diskutera med min mor så är jag säker på att hon inte skulle ha samma uppfattning som mig. Kanske är en generations-fråga?
Intressant! Jag har inte ansett det vara ett "problem" att vara hemmafru förren igår då jag insåg att det faktiskt fanns folk som tycker att det är otroligt förnedrande för kvinnan och att man absolut inte ska vara hemma med sina barn...
Feministernas syn på hemmafrun?
Kommentarer
Trackback
