Uppdatering
Dagens framsteg:
-vikt 1402g
-C-PAP togs av kl 4 i morse dvs ingen andningshjälp!
-Försöker snutta lite. :)
Är så stolt över min duktiga tjej! <3
Nu när man hunnit landa lite och äntligen börjar inse att det finns en ände på de hela, så måste jag bara säga att vi måste ha världens bästa familj och vänner. Tack för allt stöd på olika sätt och vis, utan er hade vi inte klarat oss!! <3
Åhh, vad jag längtar till den dag vi får ta hemma henne! =)
Snart ska vi skicka in namnet för regestrering (danne måste erkänna faderskapet först, men sen så) och det kommer bli MARIA JOLINE LUNDBERG. Alla tycker att Joline är konstigt, inte minst alla roliga stavningar vi sett efter vi berättat vad hon skulle heta. Viktigast är dock att Joline gillar sitt namn, men vi måste nog få vänta ett tag innan vi får reda på det. ;)
Måndag?
Jag har tappat tidsbegreppet och vet aldrg vad det är för dag. Ibland sover jag på sjukhuset ibland hemma, och då tappar jag helt kollen. Inte för att jag bryr mig så mkt om vad det är för dag när alla ser lika ut, men omvärlden verkar fortfarande köra på detta...
Sitter och pumpar nu... Jag längtar så tills hon kan börja amma. Att pumpa är jättetråkigt!!! Ska göras 8 ggr om dygnet oxå.. :(
En bra sak är ju att mamma och pappa får hälsa på i gävle, så ikväll kommer de in och kikar på sitt barnbarn för första gången. :)
Stl 38 på bodyn
Äntligen förflyttad till Gävle
Igår blev vi förflyttade till Gävle, och det är underbart skönt att få komma hem igen. I tre veckor var vi i Falun och den sista veckan blev faktiskt ganska långtråkig. Man vela bara hem och få ta hand om hemmet lite. Få tillbaka lite av den normala tillvaron, se kända ansikten.
Idag blev Joline 3 veckor gammal. Hon fick idag komma ur kuvösen och fick istället ligga i värmesäng. Hon har även fått provat att suga på bröstet. Det var så häftigt! :) Hon är i v 31, så hon är ganska liten fortfarande så det blev ju inte så att hon kunde suga så de kom mjölk, så jag fick handmjölka ut lite så hon fick känna smaken och lukten. Hon var klarvaken i ca 30 min och vela ha bröstet hela tiden. Daniel sondmatade samtidigt.
Känner man sig som en dålig mamma när man inte är med sin dotter? Svar: JA
Är det fysiskt möjligt att vara med henne jämt? Svar: NEJ
En svår ekvation, som man försöker lösa utan att ha allt för dåligt samvete...
Jag vill bara få ta hem henne, men nu ska vi vänta på att hon växer på sig lite. Igår vägde hon 1292g, idag (med gävles våg) 1254g. Vi får se vad det blir i morgon. :)
I förrgår tog hon första badet, och detta kortet togs strax efter.
Lillgumman fyller en vecka
Idag är hon en vecka gammal. Det går så fort! Fast ändå inte på något vis.... Hmm, svårt att beskriva. Tänker man att man ska vara på sjukhus till och med 20 aug, så känns det suuuperlångt, men som de säger här, man får ta en dag i taget. Det GÅR fast det är jobbigt.
Igår vände hon äntligen i vikten och idag hade hon gått upp 30gram. Nu väger hon 1050g. :) Hoppas att hon växer på sig fort! =) Hade ett läkarsamtal idag och det verkade bara bra. Klart hon har vissa problem som har med omognad att göra, men inget oväntat. Det var skönt att höra!
Nu väntar jag på besked om ifall jag ska få bli utskriven från BB, så att jag kan vara mer med henne och förhoppningsvis få bo på samma avdelning som henne. Jag vill bli av med min preeklampsi, (som jag lärt mig att havandeskapsförgiftning heter på läkarspråk..). Jag äter 7 tabletter/dag mot mitt höga blodtryck (plus en karta alvedon och tre smärtstillande´+ spruta mot blodpropp varje kväll), så frisk är man tydligen inte än även om de ska vara på väg åt rätt håll. Har fått min journal oxå, och det var inte trevlig läsning direkt. :S
Elefant från mormor och morfar. "Lite" stor dock till lillan, men hon växer nog ikapp snart. :P
En vecka
I morse när vi kom ner till lill-gumman så sa de att hon hade börjat jäklas lite med dem och slutade andas periodsvis så att hjärtslagen försvann. Kunde bero på att hon var prematurbarn och därav har mycket svårare med andningen, men de ville ta tester för säkerhets skull.
Testerna visade inget onormalt, och när vi kom ner på eftermiddagen/kvällen så hade hon skött sig igen och de ansåg henne stabil. Så de hade tagit bort slangen i naveln som försett henne med extra näring och kör nu helt på sondmatning och dropp i foten.
Nu när slangen i naveln var borta så fick hon liggapå mage på bröstet, och de var så skönt så både hon och jag somnade i två timmar. :)
Det har börjat pratas om förflyttning, så vi får helt enkelt se vad som sägs i morgon. Gävle bestämmer vart vi kommer hamna... Jag som precis börjat få igång något som kan kallas rutiner, så blir allt upp och ner igen. Och man blir ju nervös när ny personal ska ta över lillan, vill ju ha kvar de som känner henne... Men men, vi får helt enkelt se.
Såhär ser de ut när hon får mat. 10 ml äter hon varannan timme.
Lillan
Varje dag gör hon framsteg nu och det är så härligt. Idag andas hon med normal syrehalt, fast med andningsstöd. De har slutat med antibiotika och tarmsystemet har börjat fungera. Jag fick byta första blöjan idag! =)
För tillfället är läget stabilt och doktorerna är nöjda. Hon har gosat med Daniel i några timmar i morse, och ikväll blir det troligen min tur igen. :) Snart kommer mor och far och hälsar på oxå, dock endast i cafeterian, då de är besöksförbud överallt annars.
Joline 110601 <3
Finns inga ord som kan beskriva detta underverk, allt tufft och jobbigt som vi varit med om har äntligen vänt och nu ser vi ljust på framtiden. <3
Det har hänt så mycket på en vecka att det skulle ta mig fler dar att skriva ner allt. Jobbigast har varit alla känslor. Känslomässig bergodalbana är bara förnamnet.
I måndags förmiddag åkte jag på rutinkontroll på mvc, och mådde väl förhållandevis bra, trodde jag. Var lite svullen men inget som jag tänkte närmare på. Men blodtrycket var för högt och jag läckte äggvita i urinen, och därav bar det av mot Gävles förlossning för utredning.
Trodde att det skulle bli medicinering mot högt blodtryck och hemgång, men så var inte fallet. Daniel kom in efter jobbet och höll mig sällskap, var fortfarande säker på att jag skulle få gå hem på tisdagen så jag sa åt Daniel att åka hem och sova och gå till jobbet. Provtagning skedde dygnet runt och urinen mättes. Jag fick inte göra något annat än att stirra i väggen och vila. Tv var för ansträngande för mig enligt dem (vilket kändes jättekonstigt då man inte känt sig sjuk ens..).
Tisdag em gjordes ett ultraljud och då visade det sig att bebisen var liten för sin ålder och inte riktigt hade de bästa flödet i navelsträngen. Doktorn tog då ett beslut om att skicka oss till Falun eftersom de inte hade utrustning för att ta emot barn ifrån v 28 i Gävle (Uppsala var fullt). Då ringde jag Daniel så att han fick komma direkt, för detta bådade inte alls gott... Ambulans till Falun blev de och Daniel fick hänga på i egen bil efter.
Hela natten spenderades till att ta prover, ge mig dropp, kateter, sprutor, tabletter osv, så även dagen efter.
På eftermiddagen började mina njurar ge upp och vid 15-tiden, tyckte de att de kunde se tendenser till krampning när de knackade på mina reflexer. Då kunde de inte vänta längre. Det blev kejsarsnitt. Och jag var vaken, var tveksam först till om jag skulle orka med det också eftr allt som hänt men är såhär i efterhand väldigt glad att jag fick vara det även om jag var rädd. Första mötet går ju inte att få igen och det var helt fantasktiskt. När de säger att "på en poängskala från ett till tio fick hon en nia" blev jag så glad. Jag var så rädd för allt som kunde gå fel, hon va ju så liten.
15.23 på onsdagen kom lillan till världen, först på fredag fm fick jag äntligen träffa min dotter och det var underbart. Före fick Daniel springa imellan och kolla så att vi båda levde. Hade inte klarat mig en sekund utan honom. Världens bästa pappa och partner.
Hon mår nu mycket bra för sin ålder. Intensivvård, men stabilt som doktorerna uttrycker det. Det läskiga är att det kan svänga så fort och innan alla koller är gjorda och allt så blir man nervös. Hjärnblödningar och hjärtfel m.m. m.m. Så de har varit mycket läskigt, nytt och skrämmande, men när man får hålla henne så är det som bortspolat. Allt jobbigt försvinner och vi vet att vi tre kommer klara oss igenom detta!
