Sorgset hjärta

Det är löjligt egentligen, men jag blev lite ledsen nu vid tanken på att mercan kan försvinna ifrån mig i morgon. Daniel ska åka till bilfirma och kolla på en bil och ev byta in mercan direkt. Såå tråkigt, det har ändå varit "min" trotjänare i ialla fall fyra år. Har alltid varit så nöjd med den och känt mig säker bakom ratten. Nog har jag kallat den skrothög många gånger, men den har alltid startat och varit trogen ändå.

Han ska alltså kika på en jättestor bil och jag har svårt att föreställa mig bakom ratten i den. Jag åker ju till Gävle ganska ofta genom skolan och jag vet inte om jag är jätteöverlycklig över att vara störst i stan. Härute är det bra med stor 4-hjulsdriven bil, i stan kan det vara lite i vägen. Dessutom är de ju snart VÅR!

Denna är STOR! (Iaf för mig...)



Men sanningen är att mercan är dannes bil och om han vill köpa en sån där så måste han ju få den. Dock är jag löjligt sentimental över den bilen.

Undra om det är plus eller minus att ha liemannen på bilen??
Hihi, å bilprovningen är jag iaf igenkänd och i går när jag var in och besiktiga den så utropade de direkt. "Oh, kommer du med dödskallebilen?" och "döskallen är här igen!"
Hihi, det är kul att besiktiga då. :) Och igenom gick den oxå, men det var bara för att det var en otroligt snäll besiktningsman som gjorde allt för att få ner mitt HC-värde, och till sist så lyckades han. =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0