Så förbannad

tur att det mesta har runnit av en vid det här laget. I morse stod det en gubbe och knackade på dörren kl 07.30. För en gångs skull så sov Joline då, och vi behövde verkligen en sovmorgon, men de fick vi då minsann inte. Hunden börjar skälla i vild förtvivlan (han blev ju också tagen på sängen), Joline börjar grina och jag springer ner halvnaken för att försöka få tyst på Milou. På vägen ner i trappen ser jag gubben kika in genom trappfönstret för att se om jag var hemma antar jag, och där springer jag i bara trosor och skriker åt Milou. Kul! Vänder och klär på mig eftersom Joline redan var vaken och jag ändå inte kunde få tyst på honom. Men då när jag klätt på mig och kommer ner, då åker den satans gubben. Vafan! Här kommer han och väcker upp hela huset kl halv åtta på morgonen för absolut ingenting! Så jävla förbannad jag var då. Hade han bara stannat hade han fått veta vad jag tycker om att knacka på hos folk sådär tidigt. Och det enda vi har att göra med honom är att han är skyldig oss pengar. Kunde han inte ha kommit när Daniel var hemma eftersom det är daniel som pratat med honom hela tiden?? På kvällen tex. Åhhhh..... Är det bara jag som tycker att det är ofint att kmma närhelst på dygnet och knacka på? Jag skulle aldrig häsla på någon innan nio om inte annat var avtalat. Men men, det är jag det...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0