MariaTereseKarlsson

Hade sett fram i mot att vara helt mammaledig. Det har varit jättetufft att plugga, vara vaken på nätterna och ta hand om barnen på dagarna när Daniel jobbat. Det är en outtalad stress hela tiden. Alltid något man borde göra men inte hinner med. Barn tar tid. Mycket tid. Jag kan aldrig lämna dem, jag kan aldrig koppla av, jag kan inte koncentrera mig när de sover för jag vet att jag när som helst måste kunna avbryta och finnas där för någon annan. Jag är trött helt enkelt. Så mammaledighet var det jag siktade på, mitt mål. "Om jag bara tog mig över krönet.." Och det gjorde jag. Jag fick det bästa betyget någonsin, men det hjälpte inte, när jag insåg att jag var inte i mål. Jag var tvungen att fortsätta. Inte för att jag ville, utan pga det ekonomiska. Jag behöver mitt studiebidrag. Surt sa räven, men jag försöker motivera mig genom att se det som mitt jobb. Mitt sätt att bidra till hushållskassan. Det är ju bara 50% nu iaf... Men det betyder att jag fortfarande alltid kommer att ha att göra, sitta här så fort ungarna sover och mellan 20-24 på kvällarna. Hade alldeles för många sådana kvällar efter jul, men det är bara då jag får vara helt ifred.

 

Annars har Lilly kommit på hur man kryper och tar sig fram för egen maskin, vilket betyder att man får ha ett sjujäkla säkerhetstänk hela tiden. Hade glömt hur många faror som finns för de små. Joline bestämde sig igår för att hon var konstnär och har målat på två väggar i sitt rum, nya sängen och dörrkarmen. Visserligen med blyerts så ska köpa sudd och försöka ta bort, men de kommer nog inte gå på väggen. Tur att vi bara målat med billigaste rusta-färgen, men ändå jobbigt. Tror hon får leva med det. Tills hon blir femton. Då kanske hon har lärt sig en läxa.